När jag ännu bodde på den stora ön i det nybyggda huset, nästan nere vid vattnet, på vägen med vedtravarna, som var så bra att stödja sig emot när jag lärde mig cykla, kom det varje morgon en häst med sopkärra tillsammans med en sopgubbe. Hästen hade en sån där hästkärra som sen återkom i min militärtjänst hängandes efter traktorsläpen och kallades för jojo. I jojon låg oftast tälten.  Hur som helst, så gick hästen i samma takt som sopgubben sopade och lassade upp skräpet i kärran med sin breda skyffel. Det här var nog egentligen första gången jag blev intresserad av en häst. Det var nog innan jag blev så illa sparkad av hästen vid Brostugan på utflykten med pappa.Och hästen kom samma tid varje dag. Ibland passade det att jag kunde åka med på en bräda bak på kärran uppför den branta backen till folkskolan. Den branta backen fick alltid min pappa att börja hosta. Astman satt där den satt. Och nu försöker jag rekonstruera hur jag tror att det såg ut med sophästarna.  Dom fanns på ett stall högt uppe på ön, i närheten av det gamla stenbrottet. Kanske var det ett dussin hästar på den stora ön – men allt blir ju så stort när man är en liten pojke så det kanske var det bara en handfull hästar. Men min undran är. Hur fungerade detta med sophästarna. Var det en kommunal angelägenhet eller privat entreprenör. Hur upphandlades hästar, foder och selar till djuren och hur var sopgubbarna anställda. De var ju tvungna att även kunna hantera djuren. Och så här var det väl ännu alla städer i slutet på 40-talet.  Jag försökte en gång kolla med Stadsmuseet men fick inget bra svar hur jag skulle kunna reda ut detta. Finns någon som kan hjälpa till. Jag har inte heller några bilder från den tiden. Var skall jag söka dem? Och finns några roliga historier om dessa hästar.  Mycket var ju ännu hästdrivet på 40-talet och hästen försvann först på det tidiga femtiotalet inom jordbruket och i städerna. Går det att fixa en Sophästens Historia?