SommarJa jag vet, det finns en vacker bok om timmerhästen (Yngve Ryd, 1991). Där står att läsa allt som är värt att veta om timmerhästar, kälkar, lastning och utrustning samt om att hugga, barka och köra.Första hästen som pojken mötte sparkade honom i huvudet. Den andra drog en vagn med skräp från gatan utanför huset och kunde transportera honom upp för backen till skolan. Den tredje hästen blev en timmerhäst. Eller kanske var det kallblodstravaren på bilden.Pojken började i skolan i Wiggbyholm. Då var det en internatskola och han kom tid hösten 1946. Redan då var han väl för busig för att stanna hemma och han bytte plats med en tonåring på skolan som ville därifrån då han busade på sitt vis. Han älskade kola och gick till sjöss med en bananbåt från Stadsgården. Pojken och mamman gav honom ett kilo kola i avskedspresent på kajen. Medan pojken mötte timmerhästen seglade vännen på haven och kom hem från Amerika med en leksak i form av en uppdragbar motorcykel i plåt. En mekanisk leksak som ingen annan hade på den stora ön där pojken bodde.Nåväl, besöket på Wiggbyholm blev bara en termin. Ett hemskt minne av ständig mobbning. Kanske var det orsak till att pojken aldrig mer tyckte om att gå i skolan. Ni som läste tidigare om den stora rymningen skall veta att det blev fler. En rymning, som började med en flykt från den stora ön till den lilla ön med en skolkompis slutade med att ”radiopolisen” kom och tog dem båda. Och då hade de ändå haft en helkul dag nere vid vattnet på en flotte. När kvällen la sig över den lilla ön kom polisbilen körande utmed stranden och haffade pojkarna. De var övertygade om att de skulle hamna i fängelse och polisen körde över bron in mot stora staden och häktet. Pojkarna fick sig en läxa av polisen och stryk av morsorna. Och en uppsträckning nästa dag i skolan för skolk.Pojken var väl nio år när mamman fick nog och skickade honom till Norr. Han fick åka tåg från Centralstationen till Ånge. Där bytte han till ett tåg som drogs av ånglok. Elektrifieringen av järnvägen räckte inte längre. Hela resen gick i tredje klass, så det blev till att sitta på träbänkar. På den lilla anhalten var han den enda passageraren som klev av. Han fick hjälp av konduktören med kappsäcken ner på banvallen. När tåget tuffat vidare var han ensam kvar i skogen men snart kom en häst och vagn med snällt folk som plockade upp honom och tog honom med till gården. På bilden från blåbärsberget kan ni se hur vackert den ligger vid sjön.Det här var något annat än att leka indianer och vita hemma på den stora ön. Här fanns timmerhästen och kallblodstravaren som kördes av farbror Nisse. Här fanns vita kor som gick i skogen med skällor och som gav varm mjölk i muggen med blåbär Här fanns en bykgryta i järn nere vid vattnet där tre ungar kunde tvättas samtidigt och sen hoppa i sjön från nocken på båthuset. Här fanns roddbåtar som blev till vikingaskepp som anföll timmersläpen som bogserades ute på sjön till det stora sågverket. Skepparn skrek åt dem att inte hoppa mellan timmersläpen och hötte med nävarna. Hade någon fallit i där, var det nog inte så mycket att göra. Här fanns grisen som slaktades med yxa och kniv och som hänges upp i vedboden där vi fick vispa blodet i en hink så att det inte skulle stelna (det blev blodplättar sen). Och här fanns ljud av döende grisen och skällande spetsen och gnäggande timmerhästen och bakspadar, spånhyvel och timmeryxa. Nybakat tunnbröd hämtat direkt från ungen på bakspaden och bredd med smör som smälte, var gudomligt gott att få tugga på. Ladugården tvättades och kalkades med hartassar. Korna var flyttade till sommarlagårn.Här fanns de stora pojkarna Einar, Erik och Folke som kunde brottas och hugga i skogen samt lilla Åke som var ungefär lika gammal som pojken från stan.Att bli förvisad hit var som att hamna i himmelriket. Nu var det häst och vagn som gällde för transporter till samhället och till kvarnen. Och på söndagen blev det utflykt i roddbåt (vårt vikingaskepp) till närmaste sandstrand. På kvällarna fiskades det med utterbrädan och pojken lärde sig slakta fisk.Spånhyveln producerade spån som vi fick spika på ladtaken ute på ängarna så att de var täta när höet skulle skördas. Hästen drog slåttermaskinen (som var lite otäck med sina knivar). De stora grabbarna liade i dikena och alla hjälptes åt att samla in hö och hässja.Pojken i stan som lärt sig cykla genom att stödja mot vedtravarna, lyckades också cykla här på skogsvägarna, tappade balansen i en backe och for rätt igenom en grind ut på ängen.Och på lördag kväll efter en varm slåtterdag fick de små pojkarna var sin sked med brännvin med en sockerbit. Så blev det lugnt i huset och de vuxna fick tid för sig själva. Och pojken erkände långt senare att det smakade bättre än den fiskleverolja han senare tvångsmatades med på kollo. Barn skall ha vitaminer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan,Jag lägger upp lite bilder från i helgen eftersom Janne verkar ha fullt upp med slutprov mm./Sandra...

Jag lämnade Socialdemokraterna som jag varit medlem i sedan l973. Det har väl varit många gånger som jag inte varit införstådd med hur partiet har agerat men det är högt i tak och jag var med för att jag står för reformism och humanism. Men jag klara...

Ja, jag har inte vunnit på Triss eller fått oväntat besök till kaffet. Någon gång skall väl träningen ge resultat. Långsamt växer styrkan och med den möjligheten att genomföra de fysiska övningarna. Före Jul kunde jag ju klättra i rep och i dag lyck...

 Jag tror att jag fick mitt körkort 1959. Sen dess har jag haft en parkeringsbot på Gärdet i Stockholm, betalt böter för en fortkörning i Haninge och tre gånger har jag stoppats vid poliskontroller. Vid det ena tillfället fick jag göra en alkotest (S...

För några år sedan hade jag möjlighet att i Norge delta i ett antal kurser i medlingsteknik. Det var en hel del teori och naturligtvis rollspel och andra övningar.  Den norska kursledaren använde sig av en teknik att minst två gånger om dagen låta os...