Ledsen att det dröjt med rapporter, men min webb access var helt borta i flera dar.

OK det tog en vecka längre än jag hoppades men i fredags klarade jag repklättringen och slog handen i taket. Träningen under Alex har varit tuff och jag måste erkänna att det är svårt att hänga med. Blir också lack på att alla klarar att hoppa upp på hästarna direkt, både i skritt och i trav, utom jag. Att ramla av går lättare. Akrobatiken går långsamt framåt även om jag fortfarande inte orkar up i trapetsen utan hjälp. I Power träningen får stuntarna svettas. Vi prövade också improvisationsteater och hade riktig roligt. I självförsvar (Kravmaga) har vi tränat och slitit i olika slagsmålscener. Och att parera sparkar gör ont. Varje övning börjar självklart med uppvärmning och avslutas med ordentlig stretch. Sista på fredagar är det en hel timme tuff stretch. När jag cyklar hem är benen lite spagettilika.

Men det är klart att det var kul att komma upp på repet och då var det som musik i öronen och jag lyssnar gärna på operamusik.

Jag berättade ju tidigare att jag som pojke var med i min mammas hemstad Wien vid flera tillfällen, under sommarmånaderna. Min äldre morbror som var med i alla krig tog mig under dagarna ofta på promenader i Wien och berättade om stadens historia. Då och då berättade han även om sin egen historia från olika platser han varit på under krigen och sina äventyr. Och mamma var upprörd för att han låt mig dricka vin.

Men jag hade också en yngre morbror. Hans dotter var min jämnåriga kusin och vi hade en hel del kul ihop under somrarna. Morbror Otto arbetade som inspelningsingenjör för Wiener Symphoniker och med mitt intresse för klassisk musik var ju detta rena drömmen. Att följa med honom till arbetet och lyssna till ständiga inspelningar med denna berömda orkester var spännande. Jag kunde sitta flera timmar och lyssna på musik direkt i inspelningslokalen. Ofta var jag enda åhörare. Men jag fick vara tyst för allt var ju akustiskt och en nysning gjorde producenten vansinnig. Ibland var det hopplösa omtagningar i det oändliga av några takter eller fraser innan beställaren av stycket var nöjd. När det hela var klart skulle allt bandmaterial lyssnas igenom och klippas samman till den slutliga versionen. Ibland var det bara enstaka toner som byttes ut eller lades tillbaka på mastern. Det spelades symfonier och opera och varje dag i studion var lika spännande. Vad skulle jag få höra i dag? Sen provtrycktes det ett antal LP (Longplaying- plattor). Dessa låg i travar i min morbrors rum och jag kunde plocka på mig så många jag kunde bära till min mors förtvivlan när de skulle med på tåget hem till Sverige.

Eftersom min far var från tyskland och min mor från Österrike svarade jag alltid på frågan var jag kom ifrån, att ”min mamma kommer från Wien”. Det var på något vis ofarligt, så nära inpå krigsslutet, när jag började skolan.

Min mamma tog mig med tidigt på Operan i Stockholm. Den första föreställningen var Trollflöjten, vacker att lyssna på men obegriplig story för en tolvåring. Senare studerade jag gobelängen med Trollflöjten i Wienoperans galleri. Jag han också uppleva Jussi Björling som greven i Rigoletto och fru Wennergren som öste rosor över Jussi. När jag sen kom till Wien berättade morsan om sin ungdom och när hon läste läxor i biljettkön till Operan (se bild ovan). Ståplatsbiljetter gick oftast att få. Då fick du stå längst bak på parketten eller högst upp i galleriet. På dessa platser står ofta de mest kunniga och läser partituret och de ropar ”dacapo” när något är riktigt bra, för att sångaren skall sjunga sin aria än en gång. Är det en riktigt bra föreställning regnar partitur och nothäften från fjärde galleriet ner över parketten som snö. Hennes lyriska beskrivning visade sig helt riktig när jag såg en föreställning med Maria Callas dirigerad av Herbert von Karajan. Operan minns jag inte men däremot stormen efteråt. Operahuset var helt hysteriskt. Vid scenutgången samlades åhörare i hundratal och fyllde hennes bil med blommor. Ytterligare en bil fick beställas för att ta Callas till sitt hotell.

Jag såg många föreställningar under åren och en av mina favoriter var Giuseppe di Stefano. När han sjöng blomsterarian i Carmen minns jag att morsan bad mig hålla tyst – jag var väl för pratig. Jag hade länge för mig att Callas spelade Carmen men en operafantast berättade för mig att jag hade helt fel. Callas ansåg att hon hade för fula ben för att sjunga den rollen. Kanske var det med di Stefano i la Traviata jag hörde henne. Mycket långa operor av Wagner blev det också och Verdi förstås. När de spelade Aida fanns flera hundra personer på scenen.

Endast en operett spelas på Operan i Wien och det är Läderlappen. Den är oerhört rolig och lätt att lyssna på. Kan man lite Wiener dialekt så kanske man till och med kan förstå fångvaktar Frosch dagsfärska vitsar. Normalt spelas den på Volksoper. På operan kommer prins Orlovsky in till sin stora fest i en vagn dragen av Lipizanerhästar. Det är teater det. Och hästarna sket på scenen till och med.

Eftersom jag var verksam i Lettland i början av 90-talet kollade jag lite på operan i Riga. Inessa Galante är deras stora stjärna. Jag hade tur att få höra henne på Göteborgsoperan i Puccinis Madam Butterfly för några år sedan.

Och när Rodolfo och Mimi letar efter nyckeln i mörkret på golvet och deras händer möts hörs ljuv musik i operan la Bohème. Lyssna på två klipp.

http://www.youtube.com/watch?v=Z2R_KS9J9mU

http://www.youtube.com/watch?v=Bm29-POmIg8&feature=related

Men morbror Otto kände en massa musiker i Wien och ute på Heurigen kunde han berätta om nästan alla som spelade i de olika restaurangerna på vingårdarna. En gång presenterade han mig för Anton Karas – han som gjorde ledmotivet (Harry Lime theme) till filmen ”Tredje Mannen” med Orson Wells i huvudrollen. Ledmotivet spelas på cittra. http://www.youtube.com/watch?v=xUqzl-4tLXs&feature=related och http://www.youtube.com/watch?v=Jc10ib2yIZw&feature=related

Var hundvakt i helgen. Hade tänkt springa med honom och träna i backarna vid Hammar. Men fick ryggskott. Stackars hund som fick höra mina stönanden hela natten. Han kom till och med och la sig hos mig för att trösta.