Hej. Jag har varit borta ett tag. Kroppen behövde en veckas vila efter åtta veckors träning. Så jag fick ledigt några dagar. Träffade kvnnan från Afrika.

Hästarna har egentligen inte fått arbeta så hårt utan mår rätt bra i sina stora hagar där de går dygnet runt. Rapé fick en konstig hovspricka –horisontalt – men hovslagaren menade att det inte betydde något. Men hovproblem gör mig nervös.

Så i dag var jag tillbaka i träning och det kändes bara bra. Min akrobatik har väl inte utvecklats nämnvärt men det går framåt. Märker att jag orkar mer. Men det är fortfarande så att kroppen inte alltid vill förstå vad hjärnan försöker säga till den att göra. Inom Aikidon klarar jag att falla i begränsad utsträckning. Att falla rätt är helt avgörande inom Aikido som är en filosofiskt elegant sport. Några veckor med aikidoträning har gett mig en elementär föreställning om aikido som en del av budofamiljen. Inom akrobatiken är det kullerbyttorna som är grunden och på dom byggs volterna upp. Kom ni ihåg att det var stört omöjligt för mig att göra en elementär kullerbytta i början av min träning. Nu är det bakåtkullerbyttorna som inte funkar ännu. Men, men.

Under veckan jag var borta hade stuntarna delprov på löpning. Dels fick de springa fem kilometer och dels de slitsamma 600 meterna. I dag hade vi alla delprov på markarbete med hästarna. Vi använde oss både av Sino, Rapé och Balder. Provet är ett enklare dressyrprov där du arbetar bredvid hästen i skritt och trav i ett givet program. Svårigheten ligger främst i att ha en häst som går fram och lyssnar till dina kommandon – framåt – halt- trav – skritt. Din placering vid bogen och tydliga kommunikation med hästen är avgörande. Jag får ständigt kritik för att jag berömmer hästarna för lite. Måste lära mig det.  Dessvärre trampade Sino en av stuntarna lite illa på stortån. Tur att hästen inte hade järnskorna på.

Rent teoretiskt förklarade vi också hur man kan dominera hästen genom att flytta hästens fötter.

Vi båda som går hästlinjen red sedan programmet barbacka med grimma och det gick väl sisådär. Vid det laget var Sino i alla fall i gång. Kan ni tänka er att den hästen inte gick att skritta på diagonalen för ett år sedan – han kunde enbart springa.

Har ju skrivit tidigare om de olika hästar som jag mött i min barndom på olika håll. Jag lovar att det kommer fler hästar och börjar med ackordshästarna när jag ännu ville bli jordbrukare. Berättar gärna om Samba och 648 och alla andra jag ramlat av men först några hästar på kollo.

Vid ett tillfälle sände morsan mig på kollo till Grythyttan – Älvestorp. Jag det var ju kommunen som skickade oss stadsungar på kollo och där var vi rätt många veckor. Stannade man i stan på den stora ön så gick det badbussar några gånger i veckan. Bussarna gick från vår folkskola på torget till Flatenbadet.  Och det var ju inte bara vi från den stora ön som kom dit. En mängd bussar från stans olika delar lämpade av barn vid Flaten (söder om Stockholm). Det var ju en rätt lång busstur och jag var alltid orolig för att inte hitta ”min” buss när det var dags att resa hem. Men vi fick ju mjölk och bulle att överleva på under dagen. Kön var lång. Vi hade ju också ett eget bad på den stora ön, som låg på andra sidan lekskogen. Och där hölls vi nog rätt ofta också.

Men åter till Grythyttan. När vi klev av tåget (tredje klass förstås) skulle en buss föra oss till kollot och den stora händelsen som vi alla minns var att bussen krockade med brandbilen i en björkallé. Uppe på Älvesnäs som låg vackert vid en älv med kraftverk nedanför hamnade jag i ett rum men tre andra grabbar. Vi var väl runt nio år. Efter några dagars utforskande av omgivningen hittade vi en äng med en flock hästar. Jag hade väl lärt mig nåt om hästar och var den förste att våga kliva in i hagen. Jag minns också att jag blev sparkad i huvudet när jag var sex år ute på Drottningholm. Så lite modig var jag väl och snart kom mina rumskamrater också ut på ängen. Men något ännu spännande väntade på oss, för på andra sidan ängen låg ett nedlagt sågverk vid älven. Sågverket blev vår hemlighet hela sommaren. Och hästhagen blev vår Berlinmur (som inte fanns då), eftersom ingen vågade följa med oss genom hagen med hästflocken.

Och vad kul vi hade på sågverket där vi sprang bland ramsågarna och transportörerna och rullade de tunga vagnshjulen på de järnvägsspår som fanns där med fungerande växlar. Nå, så småningom var det en modig tjej ur personalen som vågade sig förbi hästarna och hittad oss på sågen – och så var det roliga slut. NÄÄ – vi smet naturligtvis dit igen hela sommaren. Och hästarna blev våra vänner.

Det var den sommaren jag lyckade sätta ett stämjärn i handleden också när jag skulle snickra till nåt åt morsan. Mycket blod blev det på hyvelbänken. Men hade nån av oss ramlat i ramsågen hade det blivit värre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan,Jag lägger upp lite bilder från i helgen eftersom Janne verkar ha fullt upp med slutprov mm./Sandra...

Jag lämnade Socialdemokraterna som jag varit medlem i sedan l973. Det har väl varit många gånger som jag inte varit införstådd med hur partiet har agerat men det är högt i tak och jag var med för att jag står för reformism och humanism. Men jag klara...

Ja, jag har inte vunnit på Triss eller fått oväntat besök till kaffet. Någon gång skall väl träningen ge resultat. Långsamt växer styrkan och med den möjligheten att genomföra de fysiska övningarna. Före Jul kunde jag ju klättra i rep och i dag lyck...

 Jag tror att jag fick mitt körkort 1959. Sen dess har jag haft en parkeringsbot på Gärdet i Stockholm, betalt böter för en fortkörning i Haninge och tre gånger har jag stoppats vid poliskontroller. Vid det ena tillfället fick jag göra en alkotest (S...

För några år sedan hade jag möjlighet att i Norge delta i ett antal kurser i medlingsteknik. Det var en hel del teori och naturligtvis rollspel och andra övningar.  Den norska kursledaren använde sig av en teknik att minst två gånger om dagen låta os...